Mikronoveller

 Här hittar du kortare historier, en del som utspelar sig i Alurayya, andra inte.

I Alurayya

Nedan kan du läsa korta glimtar ur Alurayya.

Han som lyser upp

Glittrande gröna ögon, ett leende lika strålande som en soluppgång.
Hjärtat hoppar över ett slag.
En lock med blont hår smeker den solbrända pannan.
Jag sätter mig, besvarar leendet så charmigt jag förmår, men jag kan aldrig tävla med det rara leendet på hans läppar.
Det lyser och jag dras till honom likt en nattfjäril till en lampa.

Oemotståndlig är han och jag glömmer allt annat i några sekunder.

Utanför Alurayya

Nedan kan du läsa mikronoveller som utspelar sig på ospecificerade platser och världar. 

Void toaletten

Jag stirrar ner i den virvlande lila svärtan.
 “Vad kallade du det?”
 “VC, med enkel V.” Kalle klappar stolt på den blänkande vita porslinsstolen. Underliga runor slingrar sig runt basen nära golvet.  “Det står för void closet. Det är vad amerikanarna kallar det. Sista skriket bland de coolaste där borta.”
 “Void? Som tomrum?”
 “Ja, alltså det är supermiljövänligt! All skit sugs in i tomrummet mellan dimensionerna!”
Jag stirrar ner på den skimrande mörka skivan, svärtan suger min blick dit. Vem fan hittar på något sådant? Och gör en toalett av det??
 “Testa!” Kalles leende är bländande.
 “Aldrig i livet att jag tänker sätta mig över det där!”
 “Äh, va inte fånig! Det är fullständigt sä...”
En hullingförsedd tentakel piskar ut ur toan, sliter tag i Kalle och drar ner honom i hålet. Hur han får plats är ett mysterium.
 “Vad var det jag sa”, muttrar jag och petar igen locket innan jag noggrant förstör runorna.

Julbocken

 "Förbannade fula åbäke att vara tung!!" Svetten rinner när jag släpar på den fula julbocken som fastnar överallt och väger som en övergödd elefant.
 "Behöver du hjälp?"
Den hesa rösten kommer bakifrån och jag vänder på huvudet. Bruna ögon glittrar i ett skäggigt ansikte. Det är den nya grannen, A.Karlsson. Jag rätar på mig och föser undan mitt oborstade hår. "Öh... " Jag sneglar på julbocken. "Du kommer säkert tycka att jag är tokig."
Han följer min blick. "För att du pratar med fula getter?" Ena mungipan dras upp i ett snett leende.
Jag torkar svetten ur pannan. "Det också."
Hans buskiga ögonbryn höjs.
 "Jag tänker bränna skiten, ute på baksidan."
 "Du har väl dina skäl." Han nickar mot det fula åbäket. "Så vill du ha hjälp?"
 "Okej. Jag menar, ja, gärna. Den väger bly."
En halvtimme senare står vi på baksidan där majbrasan brukar brännas. Flammor slickar den grällt rödgula färgen och jag kan inte låta bli att flina bistert. "Brinn ditt jävelskap!"
Karlsson står bredvid mig och stryker sig över skägget. Han harklar sig. "Så vad har den gjort för att förtjäna det här ödet?"
 "Den tillhörde mitt ex och skulle alltid fram redan den första advent. Tradition, ser du." Brandröken sticker i näsan och jag fnyser.  "Han är en manipulativ skitskalle. Det var alltid jag som fick släpa fram fanskapet."
Karlsson gnider sig om näsan. "Så du bränner onda andar, kan man säga."
Det knastrar om julbocken som är helt svart nu.
 "Jag krävde att få den i skilsmässan", muttrar jag och tar några kort på den muntert sprakande brasan. "Jag ska skicka bilder på det här till honom."
Det är tyst några ögonblick. "Om du vill kan jag ta ett foto på dig bredvid den? För att det ska svida extra." Han flinar snett.
 "Ja! Det är ju ännu bättre!"
Han knäpper några bilder på mig och bocken när jag ger kameran fingret. Det känns befriande och jag kommer på något som skulle svida extra mycket att skicka ihop med de bilderna.
 "Skulle du vara villig att posera med mig på en bild? Låtsas vara en ny pojkvän?"
Ännu ett snett leende och han skrockar. "Visst."
Tio minuter senare skickar jag bilder på julbocken, och på mig som ger Karlsson en puss på kinden. Sug på den, ditt as!
Jag sneglar på min nya bekantskap när vi går in. "Vill du ha middag som tack för hjälpen?"
 "Hmm, det beror på vad du tänkt äta?"
 "Inget komplicerat. Färskt bröd med en skiva julskinka på, den blev precis klar."
 "Det säger jag inte nej till." Han harklar sig. "Jag heter Anton, förresten."
 "Kim."
Julmusik skvalar lågt i bakgrunden när vi kliver in i min lägenhet. Det luktar julskinka.
 "Mysigt", mumlar han med glittrande ögon och går in i mitt julbocksfria kök.